lördag 25 maj 2013

Bilbranden som ingen såg

Järnåldersgravarna bakom vårt hus sjuder av liv så här i maj. Vitsippor i tusental, koltrasthanar som sjunger sina vårsånger, nyspruckna lövträd i ljusgrönt. 

Men i år har idyllen fått påhälsning av en främmande fågel. Härom natten fick en vacker Ask sina löv brända till sotiga flagor.

Vi hade i vår enfald trott att vår vackra skogsbacke var förskonad. Men vi blev bryskt påminda om att vi inte kan stänga ute omvärlden. Hit längs gångvägarna hade någon kört en bil och tuttat eld på den mitt under den vackra Asken. Vilket slöseri. Här i skogen kan ingen ha sett den brinnande bilen, så om bilbrännarna var ute efter publicitet, var de helt fel ute. Eller är det så att man vill visa att inte ens vi i ett villaområde ska känna oss säkra, vi ska inte tro att det endast är i tätbebyggelsens centrum man bränner bilar. 


Jag kan bara känna sorg. Vårens späda grönska förbränd.  Känns lite symboliskt. Jag tror inte ens polisen vet om denna bilbrand. Den är så långt ifrån de områden där veckans upplopp ägt rum.  Jag  tror inte ens de kommer att bry sig om den nu heller. Den står inte i vägen för någon biltrafik. 

Bilskelettet kommer bara stå där som en påminnelse om hur lätt det är att förstöra  spirande grönska och förvandla en Ask till aska på Järnåldersgravarna.

Inga kommentarer: