Tack för att ni kom!

Här hemma sitter jag nu med en slatt överblivet vernissagevin och ler. Runt omkring står buketter av blommor i varma sprakande färger. Blommor som ni besökare förgyllt galleriet med under veckan.

Vilken vecka det varit.

Så roligt att ni tog er tid och kom dit. Under de senaste åren har det varit svårt att hitta tid för att träffas, först jobbpendling och sedan har det varit alldeles för många sjukhusbesök för min del. Så denna vecka kändes det som ett bra tillfälle att träffas och prata lite över en kopp kaffe eller ett glas vin.

Så här skulle man ha det jämt, en mötesplats, ett litet café för kreativa idéer. Jag har talat om det förr! En vacker dag kanske jag gör något av det.

Vad som också var roligt var att ni som köpte små skinnsjälar, skickade bilder på hur de har det i sina nya hem. Det känns verkligen roligt och personligt.

Till sist, av intäkterna från denna vecka skickar jag idag 1000 SEK till Bröstcancerfonden.  

Tack för denna gång!

Varför är de svarta?

- Vad vill du uttrycka med att göra svarta skulpturer?

En svår fråga ställd av en besökare på galleriet. Jag kände att jag nog svamlade lite om uttryck för kontemplation och stillhet, för att samtidigt hinna tänka ut ett bra svar.

Men jag kunde inte komma på ett bra svar då och inte heller efter att ha funderat under tidiga morgontimmar. Jag gör ju även små själar i ljusare färger. Svart passar helt enkelt för att uttrycka den känsla av stillhet jag söker. Men kanske ändå. Det finns något mer sorgesamt i de svarta.

Den svarta på gungan, gungar inte av glädje som en ljus  gestalt hade gjort. 

Det är det här som är så roligt med att ha utställning! Att få möta människor som reflekterar över det jag skapar hemma på kammaren. 

Välkommen hit, om du har vägarna förbi!

Utställningen pågår fram till 20 oktober på Galleri Riddaren, Köpmanbrinken 8 i Gamla stan. Öppet söndag 12-16, må-to 12-18.

Dags för utställning!

I somras bestämde jag mig; det ska bli en utställning i höst. 

Det är fantastiskt roligt att ställa ut. Att få träffa nya bekantskaper som kommer in för att titta, fråga och diskutera.

Lika roligt är det när gamla vänner som varit på mina tidigare utställningar kommer igen. Jag hoppas verkligen att jag kan ge er något nytt, en utveckling av det jag gjort tidigare.

Och varje gång jag ställer ut, är det så mycket som ska förberedas. Det ska skäras passepartouter, ramas och skrivas presentationer och annonseras. Och varje gång får jag lite ont i magen, tänk ifall det är för få alster, eller skulle jag haft med andra tekniker. Det brukar alltid komma besökare som undrar varför jag inte har med foton, eller oljemålningar, eller kolteckningar eller.... 

Men i år är det oljepastell. Det har jag inte ställt ut förut och det är så roligt att måla. Självklart finns mina små själar i skinn på plats också!

Och så var det det där med oktober och Rosabandetmånaden. Jag hade gärna velat göra något speciellt för att uppmärksamma det, men varumärket är skyddat så det blir ingen sån kampanj i galleriet mer än att jag själv tänker skänka en slant  till RosaBandet som tack för all den hjälp jag har fått under det här året. Och så kommer jag ha med min lilla bandgrind och väva på ett eget band som är rosa. 

Välkomna!

"Under skinnet" - mina litterära själar i skinn

- Har ni vackra gamla skinnband av legendariska kvinnliga författare? Jag ska ha dem till ett konstprojekt?

Ner från hyllorna i det minimala antikvariatet plockar ägaren vackra skinnband med guldprydda kanter.
- Du ska väl inte ha sönder dem, frågar hon och stryker med handen över bokryggarna.
- Absolut inte, säger jag. De ska bara få en ny inramning, med en vaktande liten skyddsängel.
- Åh så skönt suckar hon och packar varligt ner banden i min kasse.
- Det är så många som skär sönder böcker för att göra andra saker av dem.
- Det skulle jag aldrig göra, försäkrar jag. Böcker är alldeles för heliga för mig. Speciellt gamla inbundna böcker.

Hemma i vardagsrummet tittar jag på mina fynd. Jag borde faktiskt lära mig bokbinderi. Tänk att få binda in magiska historier i vackra marmorerade pärmar med skinnryggar. Och lite guldtext också.

Min första författare är Sally. 

Sally Salminen sitter nu uppflugen på sin bok om Katrina, bonddottern från Österbotten som luras att gifta sig med en fattig fiskare på Åland. Hennes hårda liv inbundet i ett svart halvfranskt band. Och där sitter nu Sally och suckar över hennes öde.

Sally är den första av mina författare i mitt litterära konstprojekt: "Under skinnet".

Nästa två författare är Karin och Sara, Karin Boye och Cora Sandel.

Utemålning långt in i september

Där stod jag framför staffliet på altanen, klädd i shorts och målade dag efter dag. Augusti blev september och fortfarande lyste solen på staffliet och jag blandade äggtempera i små koppar. Själv trodde jag att min målningssommar skulle vara slut i och med utställningen på Galleri Hagström. 

Men inte...
September blev lika fin att måla ute i, även om dagarna blev lite kortare och kvällarna lite kyligare. Men morgondimmorna inspirerade till nya målningar i Tempera. 

Vilken tur att det blev ytterligare en utställning! Annars skulle jag inte få plats hemma i ateljén i Spånga, med alla målningar. 

Nu är alla målningar ramade och nya små skinndockor väntar på att få sitta på hyllorna i Spånga Församlingshus. Idag ska vi hänga utställningen. Ska bli väldigt spännande att ha en utställning så här på hemmaplan! 

Har ni vägarna förbi Spånga centrum på fredag kväll eller de närmaste veckorna, så titta in!
Mer info hittar ni på: Spånga Konstförenings hemsida

Fredagshäng på Galleri Hagström - imorgon är det vernissage

Så har vi äntligen fått upp alla inramade målningar. 50 stycken blev det samt några skinnskulpturer.  Otroligt, men det tror man inte när man sitter där och målar och det blir lite kladdigt och man är väldigt självkritisk. Att det sen ska bli så fint när målningarna hänger inramade på vita väggar med rätt ljussättning. 

Ikväll visade Gamla Stan uppp en helt annan solig och varm sida. Det var annat igår när regnet öste ner över oss där vi satt och åt Diner en blanc nedanför slottet.

Men imogon hoppas vi på lagom varmt och trevligt väder för en vernissage. Klockan 13 slår vi upp portarna på Österlånggatan 5 i Gamla stan. Välkommen!

När idéerna ska omvandlas till färger och former

-Jag ska bara måla lite till, säger jag och tar åter fram staffliet och alla små tuber med färg, samt de där små burkarna med hemgjord äggtempera som luktar lite sämre. 

Nu  har jag retat mig länge på en del små färgpluttar på mina målningar och idag måste jag få rätta till dem. Och när jag ändå har paletten inkletad med alla färger kan jag ju alltid måla ytterligare någon liten målning. Det finns ju så mycket jag vill måla.

Förra veckans dagar vid Bottenvikens strand gav ju en massa inspiration och alla motiv som jag nu skulle vilja måla hinns inte med. De får hamna i mappen för att målas i vinter.

Papprena flyger runt i den heta augustivinden och äggtemperan torkar på paletten. Det blir några små kladdiga målningar som Sara tycker att man kan ha sälja billigare, ifall nu någon vill ha dem.  Jag är ju inte så säker på det, men de får väl i alla fall följa med hem till min atelje imorgon för att förses med passpartout och i bästa fall en ram.

Listan över allt som ska fixas inför utställningsveckan är lång. Våra vilda idéer om utsmyckning av lokalen finns med, men en efter annan stryks de som ej genomförbara. I alla fall inte om vi ska bli klara till fredag. 

Jag bestämmer mig i alla fall för att tillverka en fasadskylt.

I telefonen har jag en anteckning från juli, om måtten på krokarna som den ska hänga på. Men om det var solklart då hur den skulle se ut, är det inte likadant när jag läser mina konstiga kråkor. Kan skylten verkligen vara så stor?

Det får bli en lagom stor masonitskiva som jag målar på med akrylfärg. Finessen med akryl är den blir vattenfast. 

Men det gäller inte när underlaget  är lackat hos Ikea och lite halt, upptäcker jag när bokstaven A fastnar i disktrasan. Nästa A målas och inget mer avtorkande.

Sara målar en akvarell från Stora Nassa efter ett av pappas foton. Vår utomhusatelje här på Saltarö är fantastisk fin. Vi har varsin altan i olika nivåer där vi brett ut oss med alla färgtuber och vattenpytsar.

På en bordskant sitter två av mina små skinndockor och torkar med huvudena tätt ihop. 

Sara har nu börjat se om hon ska beskära sin målning och far runt med en liten passpartout över målningen. Intressant att det kan bli så många olika uttryck bara av att göra flera mindre målningar. 

Imorgon är det inramningsdag. Och på lördag är det vernissage! 6 dagar kvar.

Sisters at Sea - när systrarna får idéer

- Ja, det är klart att vi ska ha en utställning nästa år, sa vi i augusti 2012. Vi hade just avslutat vår första gemensamma utställning "Sisters in Art" och var euforiska av alla möten med spännande människor under en vecka i Gamla stan. Temat för nästa utställning var lätt att komma på; Sisters at Sea. Galleriet bokades.
Ideerna flödade, installationer, fantastiska målningar, musik...Vi skulle kunna visa upp pappas oljemålningar med havsmotiv också.
Ett helt år kvar att göra verklighet av våra idéer.

Februari.
- Vi kanske ska börja planera vår utställning, sa vi. Nu ritade vi gantscheman och mindmaps över alla galna och mer realistiska skapelser vi skulle göra. Det var ju nästan ett halvår kvar. Jag målade allt möjligt annat än just hav och Sara målade fåglar.

 Maj
Sara åkte till Dubai och jag målade katter.

Juni
Två månader kvar och vi började räkna baklänges. Nu var det nog dags att börja måla hav.

Juli
Nu började det bli bråttom att beställa vernissagekort om vi skulle
hinna skicka dem före utställningen. Men vilka motiv skulle vi välja att ha på korten. Vi hade ju inte målat så mycket hav ännu.


Nu började jag måla hav. Jag hade en massa målningsidéer, gamla och nya. Men det är konstigt, när man ska börja måla känner man plötsligt för helt andra motiv än de man har i sin skissbok. Men kanske gör inte det något. Hellre målar jag med glädje ett motiv som jag för stunden blir inspirerad av än något jag måste. Jag reviderade planen och ersatte alla gamla galna idéer med nya.
Vi hängde upp målning efter målning i Saras atelje. Det blev ju faktiskt en massa målningar med havsmotiv.

Nu tar vi en paus och åker till Österbotten och inandas havsluft och inspiration på klipporna vid Bottenviken. Sen kommer vi tillbaka och ägnar  åt oss att rama alla tavlor. Det kommer bli en rolig utställning!

Gatsten är fascinerande

Gatsten, Fotocollage, Kerstin Melin

Stenar har alltid fascinerat mig. Jag plockar gärna stenar på stränderna i Österbotten. Svarta, slipade av Bottenvikens is och sten som tumlat runt i vågorna i århundraden.  I stan hittar jag fortfarande dessa runda slipade stenar men även huggna kantiga.  Jag brukar gå med näsan i marken och njuta av alla de mönster som stadens stenläggare skapat. Säkert svettigt och tungt.  När snön ligger på gatorna ser man mönstren så mycket tydligare.  Varje gata blir ett konstverk, ”Street Art”.

Lite otur att det är sånt risigt väder denna vecka. Här sitter jag på Galleri Hagström och väntar på besökare till vår fotoutställning. 

Men snöblandat regn är inget som lockar folk till Gamla Stan, även om det inne i galleriet är varmt och ljust och en massa härliga foton. 

Mitt Gatstenscollage är uppskattat och det gör mig glad!

Min lilla skinnskulptur som heter "Frusen" gör sig bra denna vecka. För att inte tala om mina reportagebilder från 5 december när det var snöstorm i Stockholm och stan var övergiven.

Välkomna in om ni vill värma er och titta på lite foton och skulptur!

Fotoutställning på Galleri Hagström 2-8 februari

Streets of Stockholm - gator av sten och snö.

Då ställer jag ut foton från mina vintervandringar längs Stockholms gator. 

Vilka fantastiska mönster jag fann. Men det gäller att ta sig tid att betrakta sin stad. Vintern i Stockholm är vacker. En av de vackraste dagarna denna vinter var när det var snöstorm och stan var alldeles tom på bilar men full av snö som virvlade runt i gränderna och svepte runt byggnader och statyer.

Utställningen är en samlingsutställning. Vi är fyra fotografer som ställer ut, Mattias Björk, Tobias Fält, Rolf Sjöqvist och jag. Vi har olika teman på våra foton. 

Vernissage är lördag 2 februari kl 12-17. Välkommen!

En salig blandning på Galleri Hagström

Finns det en bättre inramning till en julmarknad än snön som just nu faller och bäddar in hela Stockholm.

Imorgon blir det julmarknad i Gamla Stan, men inte nog med det. På Galleri Hagström är vi femton konstnärer och konsthantverkare som ställer ut och säljer just "en salig blandning".

Just nu håller jag och Amanda på med förberedelser hemma. Amanda binder vackra mosskransar och jag paketerar mina små själar gjorda av skinn. De små damerna ska få åka till stan på marknad. Nästan som tre små gummor...

Ikväll hänger och sätter vi upp hela härligheten inne på galleriet och imorgon klockan 12 slår vi upp portarna till en trivsam marknad med både försäljning och musik.

En salig blandning - Galleri Hagström

En marknad med konsthantverk av alla de slag under hela vecka 49, 1.12—6.12.

Under vernissagedagen, lördagen 1.12 kl. 12-17 bjuds det på musikunderhållning varje heltimme.

Övrigt öppet under veckan: sö 12-17, må-ti-to 12-18, ons 12-20, fre 12-15

Missa inte en unik möjlighet att fynda årets första julklappar och njuta av julstämning i Gamla Stan på Galleri Hagström, Österlånggatan 5.

Kika också in på vår facebooksida:

www. facebook.com/gallerihagstrom

Systrarna Melin och Azzam går till sjöss sommaren 2013

Idag satt vi på vår utställning "Sisters in Art" i Gamla stan och blev lite kreativa. Det är farligt, det händer så mycket då!

- Ska vi inte ha en utställning nästa sommar också, säger Sara. 

Som om vi inte just nu har väldigt fullt upp med den pågående utställningen. Men eftersom jag redan planerat att ha en nästa sommar så är jag väldigt positiv till en gemensam. Det är ju så mycket roligare när man är två, speciellt när man är systrar med samma intresse.

Så börjar det kreativa spånandet. Tema... 
Någonting med båtar, stränder och hav. Vår uppväxt var ju väldigt präglad av det. 
Tänk om vi kunde ställa ut några av pappas tavlor också. Va roligt att kunna visa upp hans oljemålningar och skisser från skärgården och Gotland. 
Själva har vi ju både målningar, foton, skulpturer med båtar, hav och stränder.

Det dröjde inte många minuter innan namnet satt där:

"Sisters at sea"

Oj vad mycket idéer vi plötsligt fick.... Ni ska få se nästa sommar!

Vernissage på Galleri Hagström

Idag är det dags...
Vernissage!

Visst låter det tjusigt. Trippa runt i finklänning med ett vinglas i handen och diskutera symbolik och färger.

12 svettiga timmar innan, klättrar vi och kryper, knyter snören och flyttar runt runt alla tavlor.

...för högt.. fel färg tillsammans... måste byta ram... klättrar upp och ner på stegar ... går bakåt och tittar, ändrar...

Svetten lackar bland alla hundra spotlights och den nyligen anlända Augustihettan.

Vi bröt en halvtimme före midnatt för att få ut bilen ur garaget som stängde. Trots att bilen var knökfull på invägen finns det en lista med saker vi glömt.

Nu är finklänningen nerpackad och två par skor, ett par snygga och ett par bekväma. Dagen blir lång och varm men JÄTTEKUL!

Välkomna!

Stora blanka fotografier

Igår var jag och hämtade fotografierna till utställningen. Ett stort tjockt kuvert. Jag kunde hålla mig ända hem, innan jag öppnade det. Det var nästan som julafton.

Och så kommer ögonblicket när jag tar ut hela bunten av stora blanka fotografier i mustiga färger. Vilken lycka att bläddra och titta på det ena fotot efter det andra. 
Visst är det kul med digitala bilder som man kan se på PC-skärmen, i mobilen och till och med på storbildsTVn. Överallt finns de. Men inget går upp mot blankt fotopapper.

Nu ska här ramas inför utställningen på lördag.  
(Och kanske beställer jag ytterligare några förstoringar, jag kan nog inte låta bli...) 

Art exhibition: Sisters in Art

Åh snart är det dags igen...

Utställning!

Sakta men säkert ökar pulsen så här veckorna före en utställning. Mycket som ska fixas. Inbjudningar, ramar, presentationer på svenska och översatta till engelska, och som kära syster Sara önskade; på arabiska.

Nu började striden mot Bill Gates och hans programvaror.

Jag fick den arabiska översättningen av Sisters in Art i ett Worddokument. Snabbt fixat, tänkte jag. Klippte in texten i Photoshopbilden och la upp den och texten på Facebook. 

Neeeej, protesterar syster Sara. Den är baklänges. 

Nytt försök. Spegelvänder texten i Photoshop. 

Neeej... Nu är bokstäverna spegelvända men texten åt rätt håll.

Men i Facebook går inte att ändra något. Jag misstänker att webläsare automatiskt formaterar, vänder och vrider texter. Det hela slutar med att den rätta texten klipps in som en bild, och nu kan alla njuta av den vackra arabiska texten.

Men visst är det kul att ha utställningar. Att få möjlighet att träffa folk som kommer och betraktar och kommenterar det man skapat. Att höra folks associationer och känslor för vad de ser. Oftast är det helt andra minnen och känslor än jag själv har när jag skapat mina alster. Det är då man har lyckats, när man framkallar känslor hos andra, när man lyckas beröra. Mitt bästa möte var nog med en helt okänd kvinna. Hon tog en lov i galleriet och gick sen ut. Efter en stund kom hon in igen och sa; Jag var tvungen att gå ut, det blev en så stark upplevelse!

Vill du veta mer om vår utställning kan du besöka min hemsida:
www.kerstinmelin.com

Annons finns även i DN:s På stan

Välkommen!

Vågskvalp från Bottenviken

Jag sitter åter på de röda klipporna vid Pörkenäs i Österbotten. Solen sänker sig sakta ner mot horisonten, men än är det en dryg halvtimme kvar till den försvinner.

Klippan är fortfarande varm efter att ha samlat solvärme hela dagen.

Det här är min favoritklippa.

Här målar jag, tecknar, fotograferar och filosoferar. I år har jag även suttit och sytt skinndockor här. Jag har blött dem i havet och sedan format dem och letat fina stenar åt dem på stranden.

De ska allihop följa med hem till storstan och sitta på galleri i augusti. En lång resa för en liten skinnskulptur från Bottenvikens strand.