Idag tog sommaren slut i Visby

Regnet smattrar på plåttaket till mitt lilla hus i Visby.

Igår badade vi i eftermiddagssolen som visserligen stod lite lågt men ändå värmde där vi gick i strandgruset. Vi åt glass på uteserveringen i hamnen och det var fortfarande sommar. Vi vandrade på strandängarna i Kovik och plockade blommor i den lätta brisen från havet.

I natt hände något. Där det igår satt folk och drack vin på uteserveringarna, är stolarna idag uppstaplade och golven tomma. Ännu finns verandorna kvar men serveringen är slut för säsongen. Sommaraffärernas skyltfönster har fortfarande kvar sina REA-skyltar, men dörrarna är stängda och det är mörkt bakom skyltfönstren. Kanske känns det så melankoliskt eftersom allt fortfarande är kvar men folket är borta och serveringen slut.

Kvarvarande skyltar och flaggor fladdrar i vinden och hela staden andas ut. Eller andas den in? 
På gatorna cyklar studenter med loppisfynd surrade på pakethållaren. Dags för att flytta in och skaffa det nödvändigaste för höstens boende där turisterna just flyttat ut.

I natt tog nog sommaren slut. Och det var nog inte enbart för att restaurangerna stängde utan vinden vände och det blev höst. 

Tjärdoft, kyrkklockor och skir grönska

Vem vill va inomhus när kvällen är så vacker?

Nej, jag tog min cykel och cyklade ut i den ljumma vinden.  Inte gata upp och gata ner, utan jag sicksackade mej fram  genom alla Visbys små gator och gränder. Från klinten och ner till Botaniska och Almedalen. 
Kullerstensbelagda gränder mellan små små hus i sten och trä. En katt i ett öppet fönster i solen. En annan katt utsträckt på kullerstenarna. Pelargoner i fönstren och vallmo som kilat in sig vid husgrunden. Så här års är det lugnt och fint, inga bilar. Bara jag och katterna och en och annan stadsbo till fots.

På klinten doftade husen av tjära. I Botaniska sjöng koltrastarna. Och nere vid Fiskargränd gick en gammal farbror och sopade kullerstenarna medan domkyrkans klockor slog 7. 

Längs stranden satt folk och tittade ut mot horisonten över ett glittrande hav i kvällssolen.

Det hela kändes som en pastisch till förra torsdagens vandring på Söders höjder med Tyska kyrkan och Mosebacke och alla små husen på Åsöberget.  Både där och här i Visby fylls plötsligt alla små nyligen utvecklade utomhusbarer med folk. Rosevin i alla glas.

Så nu har jag mina favoritstäder i färskt sommarminne. Det är något visst med städer vid vattnet och gamla hus med udda vinklar.