På vandring genom år 2014

Jag är inte mycket för nyårslöften. Och jag måste erkänna att jag inte är särskilt bra på att sätta upp mål heller. Jovisst är jag bra på målformulering, men på vägen dyker det alltid upp nya möjligheter och idéer. Jag är bättre på karta och kompass och på att gå åt rätt håll.

Idag, så här på en av årets första dagar, köpte jag ett par nya vandringskängor. Med mina 10 år gamla kängor i en påse, åkte jag till den stora butiken som har allt för friluftslivet. I påsen fanns även två par ullstrumpor och nya inlägg. Jag planerade för seriöst provande med alla tillbehör. Här skulle inte något lämnas åt slumpen.

- Hej, jag behöver köpa nya vandringskängor, sa jag och tog upp en av mina älskade, nötta kängor som hasat genom lera, klättrat i berg, klafsat i snöstorm och snubblat över rötter.

Den vänlige säljaren såg ut som han verkligen förstod att jag behövde ett par nya. 

- Jag vet faktiskt inte vilken storlek det är för allt sånt är bortnött och utsuddat, men de är för små. 

- Det brukar synas under innersulan, sa den prydlige säljaren och tog med nypan upp min innersula. Han hade säkert velat ha kirurghandskar på sig. 

- Jaha, och du vill ha likadana som de här? Hur mycket vandrar du egentligen, och var? 
- Hur mycket packning brukar du bära? 

 Anade jag en viss sarkasm eller ser jag så otränad ut?

- Numera blir det ju lite lättare packning erkände jag. 

Han skulle bara veta att jag burit 23 kg, att jag klättrat och hasat och vadat i alla tänkbara oväder, senast  i oktober klättrat på stupen på Stora Karlsö.

- Ska du inte ha ett par för lättare terräng? Vi har en del riktigt fina kängor till bra priser.

- OK, jag provar ett par sådana, då.

För små och smala för mina KalleAnkafötter.

- Vad är skillnaden mellan de lättare och billigare kängorna och de jag har haft tidigare?

- Stabiliteten i hela kängan och sulan, sa säljaren. Han letade vidare bland kartongerna och fortsatte på lagret . Den storlek jag skulle behöva fanns inte för damkängor.

Plötsligt gjorde han en helomvändning och slutade tjata om lätta och smidiga kängor till reapris. Jag vet inte vad som hände men ner från hyllan tog han nu ”Vandrarnas Rolls Royce”.  Han böjde ochvred på kängan han höll i handen. 

- De här är stabila. Det är herrkängor.

- Bra, då provar vi dem. Stabilitet är vad jag behöver.  Jag vet inte vart de här kängorna ska bära mig, men säkert behövs både bra grepp så att jag inte halkar och kanske också stabil tåhätta så att ingen trampar mig på tårna.

- Black Label, skrattade jag när fötterna gled ner i de formgjutna svarta skinnkängorna. En liten promenad runt i butiken kändes som en Pavane, en procession i Renässansen.  

- Dem tar jag!

Vart kängorna ska gå under året blir spännande att se. Utrustad med ”karta och kompass” och stabila skor ska jag nu börja 2014 års vandring. 

Gott nytt år!