– Kolla vilken fin!
Amanda skjuter upp en pyttelitet häfte under näsan på mig. Ikeakatalogen i miniformat har kommit i vår brevlåda.
– Tänk va fin att ha i köket.
Hon pekar på en köksbänk med hjul.
Den ser verkligen fin ut. I Ikeas kök är allt så fint. Alla köksredskap hänger i fina rader och Ikeas kök behöver inte ha några skåplucker eftersom allt porslin är av samma färg och sort och ser bara hemtrevligt ut att titta på.
Jag försöker översätta deras skåp till våra. I vårt hemma-hos-reportage skulle våra hyllor vara fyllda med ölglas från ölmässor, glöggmuggar i keramik, Muminmuggar, ärvda koppar och kinaskålar. För att inte tala om Arabiaskålarna som inte går att stapla och unika keramikmuggar som var och en i sig är vackra skapelser, men inte tillsammans. Utan luckor ser det ut som en bakluckeloppis i Siggesta.
En liten köksvagn är ju fantastisk, och man kan rulla runt den. Och den har en hylla under där man kan ställa saker.
Varning! Öppna hyllor finns det gott om i vårt hus. Hyllor är till för att ställa saker på. Saker som inte har någon annan permanent plats. Hos oss är hyllor att betrakta som mellanlagring. I kärnavfallsbranschen är det ett ställe där avfall väntar på slutförvaring.
Så även hos oss. Mellanlagringen beror på att sakerna inte hittat till sin slutförvaring, Jag ser för mig hur den fina Ikeavagnen dignar av plastburkar som borde hamna i återvinningen, bunkar som är diskade men inte riktigt hittat hem och saker som bara behöver flyttas från köksbordet för stunden, men som av någon sorglig anledning blir kvar där. (Kanske skulle det hamna en del tidningar där också)
Kanske borde Ikea ändra sin rubrik från "förvaring" till mellanlagring och slutförvaring.
Jag förstår nu varför återvinningsstationerna är fyllda av fina saker som folk slänger. De passar inte in i illusionen av hur ett kök ska se ut, där allt ska matcha. Då ryker arvegods och annat vackert för att verkligheten ska stämma med kartan. Ikeas karta.
Nu ska jag villigt erkänna att jag gärna köper Ikeaprylar också, men tyvärr är jag för dålig på att slänga saker som är vackra och funktionella. Nästa vecka ska jag nog göra ett ryck och köra ett lass till någon välgörenhetsorganisation.
Jag tittar åter på den lilla fina Ikeakatalogen i miniformat. På baksidan står adressaten. Den är adresserad till min man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar