Visst är fackspråk intressant?
Revision har jag alltid förknippat med ekonomi och bokföring.
Igår var det dags att sätta sig i min klämkäcka tandhygienists superfåtölj. Jag blev upphissad och utsträckt i hela min längd.
Så började förhöret. Om tandtråd och hur jag vinklar tandborsten. Sedan kom den årliga föreläsningen om tandfickor, plack och att man kan få tandlossning om man inte använder tandtråden och tandborsten på rätt sätt. Man känner sig som en tioåring som smygätit godis trots att man haft gott-stopp. Bilder ur min gamla barnbok om Karius och Baktus fladdrar förbi i minnet. Boken där den hemska tandläkaren sköljde bort deras fina små hus de hade byggt i tänderna.
– Jag ser att varit duktig med tandborstningen, säger den präktiga tandhygienisten i sin slimmade vita uppenbarelse.
– Nästa revision blir hos tandläkaren.
Nu förstår jag inte. Om tandläkaren ska ha revision, så är väl det hans problem. Men jag anar att det inte är vad jag tror.
– Revision, är det något positivt, slurpar jag fram medan salivsugen gör sin sista insats för att ta bort resterna av salt- och citronlösningen som hon blästrat mina tänder med.
– Oh ja, eftersom du inte har några beläggningar på tänderna så behöver du inte komma till mig, utan då blir revisionen hos tandläkaren.
– Aha, så man får bara komma till dig när man har missskött sig, undrar jag.
– Så kan man ju också se det, säger hon och skrattar lite nervöst. Men om du kan sköta dina tänder har jag ju inget att lära dig och inga beläggningar att ta bort.
När jag går därifrån sitter fortfarande minnen av revisionen kvar på kinden, avlagringar av salt och citron. Jag får nog skapa mina egna revisioner, och då ska jag nog lägga till Tequila också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar