Det är jättelätt att söka jobb

Det är det som är problemet.

Som gammal processledare har jag alltid strävat efter att processer ska vara effektiva och enkla. Internet har gett oss möjligheten att snabbt utföra allehanda aktiviteter, allt från att handla prylar till att komma i kontakt med myndigheter och till och med att söka jobb. 

Det var inte bättre förr. Då var det krångligt att söka jobb.Man läste dagstidningarnas platsannonser och platsjournaler, skrev ansökningshandlingar och meritförteckningar, postade och väntade. Rekryterarna, eller var det faktiskt cheferna själva, läste och valde.
Idag googlar du fram lediga tjänster i mängder på olika jobsajter. Klickar på länkar och fyller i förifyllda formulär med ålder och utbildning och erfarenhet. I bästa fall kan du få bifoga ditt eget författade CV.
Ett par klick så är ansökan inskickad. Och inte bara min ansökan, utan hundratals andras också. Jag förstår att det behövs rekryterare. Hur skulle en vanlig chef kunna behandla alla dessa ansökningar.

Nu kommer vi till urvalsprocessen. Med bra webverktyg kan rekryterare lätt sortera ansökningarna efter vad de vill ha inom ramen för vad man ”får” sortera. För inte tror jag att rekryterarna läser igenom alla handskrivna CV och brev. Det betyder att rekryteraren får en handfull ansökningar som passar i ”boxen”, rätt utbildning, rätt ålder och rätt antal yrkesverksamma år. Och de ansökningarna läser chefen och väljer ut en lämplig kandidat. Men kanske inte den mest lämpade. Kanske missar det dem som finns "utanför boxen" och de som faktiskt passar in i teamet.

Efter ett halvår som arbetssökande via websidor befinner jag mig alltid i den där kategorin som inte har rätt skolutbildning. Men jag har kompetensen. För det är väl inget nytt att kompetens är något annat än erfarenhet och skolutbildning. Det är en kombination av kunskap, vilja och förmåga. Kompetensen kan du knappast kartlägga genom ett webformulär. 

Tillbaka till processeffektiviteten. Om du gör ansökningprocessen så snabb och enkel så att du får för många sökande, gör detta att processen inte längre är effektiv. Man får inte det rätta urvalet för att du måste sortera bort de flesta. Arbetssökande söker massor av tjänster för att kunna få träff på en enda. Men man kan ju inte ha mer än ett jobb.

Hur borde man göra då?

Om alla söker endast de jobb de absolut vill ha och lägger ner möda påatt söka dessa, skulle ansökningarna bli färre per jobb och rekryterarna få ett mindre urval som de kan behandla mer noggrant.

Då kommer nästa problem. När rekryteringsfirmorna lägger ut annonser där inte ens företagets namn finns med, endast en beskrivning av vad företaget gör, är det kanske inte just det företaget som jag vill jobba hos. Själv ska jag vända ut och in på mig och berätta allt, men jag får inte ens veta vem som vill veta detta om mig. Om jag vill ha ett jobb där jag ska lägga ner min själ, inte bara sitta av min tid, måste jag veta att min själ går i takt med företagets värderingar.

Och till sist...

Hur många arbetsgivare skickar ens ett tack för visat intresse? Några få, och de flesta är automatiskt genererade. Efter månader, för processen brukar ta väldigt lång tid, kommer ibland ett svar. Då tänker jag lite som räven som åt sura rönnbär;Tack ock lov att jag inte behövde jobba i det företaget som tar ett halvår på sig för att anställa en person. Dår funkar säkert annat lika dåligt.

Bästa svaret jag fått, trots att jag inte fick jobbet, var från en statlig institution där jag under processens gång hela tiden fick veta hur långt de kommit med rekryteringen och sista mailet berättade man vem som fått jobbet. Jättetrevligt. Trots att det var 600 sökande på en deltidstjänst så ansträngde man sig att vara informativ och trevlig. Där hade jag gärna jobbat!