Konsten att säga ja…

Konsten att säga ja…

Har någon skrivit en bok om det? 

Jag tror inte det. Nej, det är om att säga nej alla böcker handlar, om att säga ifrån och inte bli utnyttjad. 

Jag gick en gång hos en terapeut som lärde mig att säga nej. Det var säkert väl menat. Jag sa nej och nej och åter nej. När barnen frågade något, sa jag nej meddetsamma för att vinna tid och för att inte inge falska förhoppningar. Jag fick lära mig att man måste ta reda på varför jag tänkte säja ja. Jag som älskade att säga ja till allt och få möjlighet att skapa och utveckla saker. Det gick ju inte, det slutade i ett stressnystan där varken jag eller tiden räckte till. Jag lärde mig också att jag inte behöver tala om anledningen till mitt nej. Det räcker med nej.

Men ack så tråkigt det är att säja nej. Så destruktivt , nedslående och definitivt. Ett stopptecken. Istället började jag fundera ut hur man skulle kunna hantera situationen utan att säga nej.

Idag säger jag ja. Ett positivt ja. Vartenda litet ja,  ja jag vill… ja, jag vill försöka… kittlar i magen. En liten berusning av att se möjligheterna fladdra förbi som fjärilsvingar.  

Istället för att säga nej som känns oåterkalleligt, säger jag numera; Ja, låt mig tänka.  Följt av; Ja, vi gör så här…  För ett ja är inte motsatsen nej.  

Ja är en öppning, hur liten som helst eller hur stor som helst.  En dörr till möjligheter.