Badgäster

 Femte dagen på Stora Karlsö

Det blåser 17 m/s och vinden viner runt köksfönstren. Jag sitter vid köksbordet och skriver. Resten, Leif, Anders, Ann-Louise och Danne, spelar Bridge. Budgivningen blandar sig med vindens tjutande.

Vi är bortskämda med soliga dagar. Vi hade planerat en massa saker att göra när det är dåligt väder. Lite jobb, akvarellmålning, skriva…  Och äntligen, idag var det mulet och regnigt. I alla fall ett par timmar. Så sprack himlen upp igen och solen kom fram. Då går det ju inte att vara inne. Lite splittrade aktiviteter blev det.

Jag försökte gå strandremsan från Hien och under fyren, en väldigt isig passage och när jag kom fram till stängslet gav jag upp och vände. Istället passade jag på, nu när jag var ensam och ingen suckade över att jag fastnade för vackra stenar och hela tiden kom på efterkälken. Jag gick längs vattenbrynet och vände på alla vackra stenar och fossiler. Wow, vilka havsodjur! Slingriga tentakler, stora ledade, ormlika.  Är tacksam för att de är döda och att man inte möter dessa när man badar nuförtiden.

Mellan vågornas rasslande i grusstranden hör jag plötsligt ett helt annat ljud, yxhugg. Och i nästa stund känner jag den välbekanta doften av rök. Då vet jag, vår egen ”kaminman” är i farten. Jag går stigen mot Norderhamn och ser röken från bastuskorstenen.

Det är bara att gå tillbaka till fyren och hämta Leif och handdukar. Här ska badas bastu!

Så här års finns ju inget vatten i ledningarna så vi är förvisade till vattnet i Östersjön. Därför stannar man så länge som möjligt i bastun för att lagra värme så den räcker ända ner till viken. Det är dock inte så kallt i luften, däremot är det väldigt kallt på marken och vi springer så fort det bara går de hundra meterna ner på stenstranden. Det finns ingen tid att tveka utan bara kasta sig i innan hjärnan hinner tycka detta är ganska tokigt.

När jag sedan står där naken på stranden mitt i Östersjön och mitt i vintern känns livet underbart. Att man bara kan göra något sånt här är ett privilegium.

Men särskilt länge kan man inte stå där i blåsten, inte för att det är kallt i vinden utan för att fötterna håller på att domna. In i bastun igen. Och så gör vi ännu en vända i havet innan vi avslutar dagens bastubad.

Jag har nu bestämt mig för att börja samla. Jag ska samla på bastubad, själva badminnena. Jag har redan några fantastiska i min samling, Blåhammaren högst belägen med utsikt över hela vintriga fjällvärlden, Sylarna, även den mitt i vintern, Stensdalen med bad i forsen där man fick hålla sig i ett rep för att inte fara iväg.

Stora Karlsö 3 februari 2011

Kerstin Melin