Idag är det dags att åka hem. Jag har alltid gillat att åka till ställen, inte från, alltid se framåt och inte för mycket bakåt. Hem till barnen och katterna. Sen drömmer jag om att åka tillbaka till Stora Karlsö. Drömmer om att vara här på hösten när färgerna flödar i rött och gult mot det blå vattnet och luften är krispig och klar. En kortare utflykt under sommarmånaderna lockar också. Då skulle jag vilja bo i en av de små röda bodarna i Hienviken med havet på en armlängds avstånd, där man kan sitta utanför på morgonen med tårna i vattnet. Men nu ska här inte drömmas, nu ska här tas tillvara varenda stund av dagen som är.
Denna vecka har jag verkligen levt i nuet och uppskattat varje solglimt, förbipasserande fågel, vågskvalp och rasslet i stenarna när vågorna drar sig tillbaka. Men om jag ska vara ärlig har jag faktiskt tänkt tillbaka också. Minnen från segling hit på 60-talet med familjen, speciellt min pappa Pontus och här har även min farfar Sigurd trampat runt. Oj, nu blev jag lite nostalgisk. Åter till nuet.
Klar himmel idag och solen klättrar sakta över kanten på ön. Allt packas ihop, kläder, överbliven mat, sopor, dator och kamera. Vi trodde nog att packningen skulle bli ganska liten men trots att vi ätit och ätit så släpar vi hem en massa mat igen. Vinet drack vi i alla fall upp.Efter städande och fejande lämnar vi fyren som packåsnor och vankar ner till Norderhamn med våra jätteryggsäckar i solskenet. Skriver ett vykort till oss själva och postar i brevlådan. Det utlovas ingen posttömning på söndagar så vi får väl vänta och se vilken måndag postlådan töms.. Ska bli intressant att se när kortet fram.
Så ser vi en liten röd prick på vattnet mot Klintehamn och där kommer nästa gäng med sjöräddningsbåten. Idag blåser det inte mer än 12 m/s så det går fort. Fyra nya gäster kliver av på bryggan med sin packning och vi hoppas att de ska få lika bra tur med vädret som vi haft. Trots allt är livet på denna ö ganska väderberoende. Och vi har haft en enastående tur.
Färden tillbaka med sjöräddningsbåten går galant, inte alls så skuttigt och rullande som utfärden och sjösjukepillren vi knaprat i oss behövdes inte. På kajen i Klintehamn står våra bilar och väntar. En som villigt startar och en som inte vill. Startkablarna tas fram och så får vi igång även den andra bilen.
En sista blick ut mot havet, där ligger den, ön som vi lånade, som på det här avståndet ser ut som en slarvigt skuren brödskiva. Men vilket gott bröd det var.Stort tack till Karlsöklubben, mina härliga släktingar Ann och Magnus Melin och Annika Melin och alla andra som gjort det möjligt för oss att vara här och uppleva en fantastisk och unik vecka nära naturen!
Spånga 6 februari 2011
Kerstin Melin
Här finns alla mina inlägg om Stora Karlsö
2 kommentarer:
låter som en fantastiskt vistelse på en skön plats.
Jag har aldrig varit där, men blev ännu mer sugen nu.
Kan varmt rekommenderas! Fantastiskt att ha en hel ö för sig själv. Fördelen på vinterhalvåret är att man får gå var som helst. På sommaren är alla stränder fågelskyddsområde. Om du är intresserad av att vara vintervakt en vecka, hör av dig så kan jag förmedla kontakt.
Skicka en kommentar