Innan ljuset släcks

Andra dagen på Stora Karlsö

Utanför fyrfönstret är det just nu kolsvart utom när fyrljuset tänds och släcks, tänds och släcks…Fascinerande och att det går med automatik. Hela den vindlande trappan upp genom fyrtornet beundrar vi foton på fyrmästare som i årtionden skött denna fyr i ur och skur. Måste läsa mer om deras liv här ute. Och nu är det snart slut med fyren. Så sorgligt.

Men i gryningen idag, innan solen gick upp funderade jag just på det, var går solen upp? Jag var som vanligt tvungen att smågnola på den gamla skolpsalmen ”I öster stiger solen upp..” Så var det ju. Från vårt immiga fönstret i fyren ser jag rodnaden på himlen. Gårdagens solnedgång var magnifik och nu har vi turen att även få se en klar soluppgång.Denna klara morgon visar vindmätaren i fyren 13 m/s och det viner runt knutarna men sikten är fantastisk. Efter frukost ger vi oss ut och det känns nästan overkligt att vandra i solskenet när man ser hela världen. Vi gör ju nästan det, i alla fall vår värld som består av en tre kvadratkilometer stor ö med hav runt omkring och ingen möjlighet att komma härifrån.

Först vandrar vi ner till Norderhamn och strosar runt bland husen innan vi tar oss bort till Stora Förvar och utforskar grottan, jag med kameran. Mina vänner är nog lite trötta på mig, att jag bara ska plåta allt jag ser. Men då hade jag ändå bara börjat. Men då de ville att jag skulle dokumentera mystiska spår i kattstorlek, dög jag.

Vår tanke är att ta oss ner till stranden och gå runt den nordostliga udden. Men där är rena skridskobanan av allt vatten som runnit ut från ön och idag hade vi inga broddar på. Vi tar oss  istället upp på platån ovanför och vandrar över heden i solen. Inte en gnutta snö, bara torrt fjolårsgräs. Den snö vi hittar här uppe har packat ihop sig i endungarna och där är den ibland midjehög.

Vi slår oss ner i lä från Linnés ask och tar fram våra termosar och chokladkakor. Bättre utsikt på sin rastplats kan man inte ha. Lilla Karlsö mitt i det blåa havet och som på sydsidan se ganska snöig ut.

Så traskar vi vidare söderut över Raisu haid och kommer ner till klapperstensfälten och stranden där vinden ligger på idag och vågorna bryter och skummar vackert i solskenet. Några stackars svanar försöker ta sig genom vågorna men surfar hela tiden tillbaka mot land. Här finns gott om strandfynd. Mest plankor och förrymt timmer. Men de slipade gråa träbitarna glänser som silver. Vackert.

Hem till fyren för lite hemlagad soppa och högläsning. Vi lyssnar på Marie Jungstedts Karlsödeckare.

Idag såg vi ingen vacker solnedgång eftersom det mulnade på. Ingen hade lust att gå ut mer idag. Vi tände fotogenlampan och drack Irish coffee och försökte hitta på fler ordvitsar med fyranknytning.

Stora Karlsö
31 Januari 2011
Kerstin Melin

Flera bilder från Stora Karlsö