"En himla besserwisser"
Jag är den där trista typen som alltid talar om att de där fantastiska
historierna är för fantastiska och de där skruvade bilderna är fotomontage.
Varför jag gör det?
Anledning 1 – Jag vill läsa om det som är sant. Men det
drunknar ofta i mängden skräp som publiceras.
Anledning 2 - Jag vill inte att mina vänner ska bli lurade.
Samtidigt kittlar det lite att ta reda på varför vi så gärna
delar dessa historier och varför vi går på dem.
Vandringssägner har funnits i alla tider och jag tror att vi
alla tycker om att berätta och lyssna på historier oavsett om de är tagna ur
verkligheten eller är ren fantasi. Och visst blir fiction ännu mer spännande om
den har anknytning till någon man känner.
”En kompis till min kompis var med om en fantastisk sak…”
När vi berättar dessa historier hör de fortfarande till
underhållningsgenren. Kul att höra på festen och liknande.
I Sverige tror jag att vi alltid haft respekt för det
tryckta ordet. Vi vet att vi kan lita på våra tidningar, att det som skrivs har
åtminstone en viss sanningshalt. Källkritiken har vi lämnat till våra
journalister och redaktörer och vi har i lugn och ro svalt ner det som skrivs.
Men nu, när det tryckta ordet lämnat trycksvärtans värld och
hamnar som pixlar på våra datorskärmar, mobiltelefoner och surfplattor, har vi
inte ändrat beteende. Idag kan vem som
helst publicera nästan vad som helst på nätet och i sociala medier utan att ange källa.
Vi sväljer nyheter och fantasihistorier i samma tugga och litar på att den som
publicerar vet vad den talar om.
Nu glider alltså allt ihop. De där historierna som vi hörde
på festen får plötsligt en annan status eftersom de är publicerade, dessutom av
en vän (som fått det av en vän till en vän…..) och då måste det ju vara sanna, eller? Eftersom det är så lätt att publicera så delar
vi gärna med oss. Plötsligt mångfaldigas historierna med någon matematiskt
fantastisk exponent. Och där sitter vi
sedan och tittar in i träsket av konstiga historier som blir mer och mer sanna
eftersom ”alla” vänner nu delar dem.
Jag högaktar mina vänner, de är intelligenta och kritiskt
tänkande. Därför blir jag så förvånad och ledsen när de går på dessa enkla trick.
Jag tycker att vandringssägner är kul historieberättande,
men när de används för att skrämma folk att ändra sitt beteende på fel grunder,
då blir jag orolig. På samma sätt gillar jag vackra, roliga foton och bilder,
även de som är rena fotomontage, men då vill jag veta det.
Så när jag kommenterar dessa fantastiska historier och
bilder i fortsättningen ska ni veta att syftet är gott. Jag brukar alltid länka
till någon källa där just den historien är beskriven. Man behöver inte googla länge för att hitta
dessa historier om att man ska hosta för att förebygga en hjärtattack, det är
farligt med mikrovågsugnar och historien om den vita skåpbilen.
Och du, kommentera gärna när jag publicerar något som verkar
konstigt!
Här kommer några bra länkar i ämnet:
