torsdag 22 maj 2014

Tjärdoft, kyrkklockor och skir grönska

Vem vill va inomhus när kvällen är så vacker?

Nej, jag tog min cykel och cyklade ut i den ljumma vinden.  Inte gata upp och gata ner, utan jag sicksackade mej fram  genom alla Visbys små gator och gränder. Från klinten och ner till Botaniska och Almedalen. 
Kullerstensbelagda gränder mellan små små hus i sten och trä. En katt i ett öppet fönster i solen. En annan katt utsträckt på kullerstenarna. Pelargoner i fönstren och vallmo som kilat in sig vid husgrunden. Så här års är det lugnt och fint, inga bilar. Bara jag och katterna och en och annan stadsbo till fots.


På klinten doftade husen av tjära. I Botaniska sjöng koltrastarna. Och nere vid Fiskargränd gick en gammal farbror och sopade kullerstenarna medan domkyrkans klockor slog 7. 

Längs stranden satt folk och tittade ut mot horisonten över ett glittrande hav i kvällssolen.

Det hela kändes som en pastisch till förra torsdagens vandring på Söders höjder med Tyska kyrkan och Mosebacke och alla små husen på Åsöberget.  Både där och här i Visby fylls plötsligt alla små nyligen utvecklade utomhusbarer med folk. Rosevin i alla glas.



Så nu har jag mina favoritstäder i färskt sommarminne. Det är något visst med städer vid vattnet och gamla hus med udda vinklar.