söndag 20 december 2015

Julkorv


När jag var liten var julen det absolut viktigaste under hela året. Under december månad var varje ledig stund fylld av förberedelser. Ljusstöpning, bakning, tillverkning av julklappar och sist men inte minst att göra julkorv.

Våra grannar i Jakobsberg, familjen Sparre hade ett gammalt släktrecept som användes. När de flyttade fortsatte vi att göra korv varje jul. Mammas Electrolux Assistent fick verkligen visa sin rätta sida. Man fick använda alla små metallprylar och sätta ihop till både kvarn att mala med och att stoppa korv med.

I slutet av 60-talet härjade Hongkonginfluensan i Stockholm. Det var långt innan man vaccinerades för årets influensa, så vi låg väl däckade i tur och ordning i hög feber. Så också mamma, och precis före jul.
Någon korv kunde inte stoppas. 

Men jag satte mig bredvid hennes säng och sa att jag kunde göra korven själv, jag hade ju faktiskt varit med så många gånger. Och mamma gav med sig. 

Med receptet och mammas plånbok i fickan cyklade jag till Jakobsbergs centrum och Storskogen som affären hette. 10 år gammal och ganska kortväxt stegade jag in till köttdisken och bad att få 3,6 kilo fläskfärs, ett halvkilo kalvfärs och ett halvkilo nötfärs. 
Handlaren höjde på ögonbrynen och undrade om jag inte läst lite fel. Jag lämnade över receptet så att han själv fick läsa. 

Jodå, det stod precis så och dessutom stod det att det inte fick vara gödkalv. Men någon annan kalv hade de tyvärr inte, berättade han. Så började han mala. 3,6 kilo är en ansenlig mängd kött.

Med kassarna på styret ledde jag cykeln hemåt. Hemma i köket tog jag fram Assistenten och malde potatis. 
När sedan allt skulle blandas till en smet upptäckte jag att den bunke jag tagit fram blev för liten. Plockade fram mammas syltgryta istället. När jag som bäst höll på och röra ihop hela smeten kom mamma febrig uthasande i köket. Hon blev stående som hon sett en febersyn. Där stod jag och rörde i den stora syltgrytan med smet till 8 kg korv.

Det stod inte i det gamla släktreceptet, att vi brukar göra en fjärdedels sats. 


Efter det året fortsatte vi göra hela satsen. Bra korv som man vet vad den innehåller. Det är endast något år vi ätit korv framåt sommaren, men det har mer berott på att det varit oordning i frysen.

Receptet då....



3 lit (2 kg) halvkokt kall potatis                       
2 lit oskummad mjölk
0,5 kg benfritt oxkött
0,5 kg kalvkött (ej gödkalv)
3,6 kg fläskfärs
180 gr salt                       
15 gr vitpeppar              
6 gr ingefära                               
3 msk socker                      
2-3 paket krokfjälster



Lycka till!


onsdag 21 oktober 2015

Vad har du på skrivbordet?


Telefonen, det viktigaste verktyget

Frågar man folk idag, skulle säkert hälften av oss tala om appar, ikoner och bilder på skrivbordet.

- Jaha, menar du det fysiska skrivbordet! Det är ju bara en plats att ställa datorn på.

Betydelsen av skrivbord har förändrats sen 1983.

Jag satt hos min mamma häromdagen och bläddrade i gamla album. Fastnade vid “Pappas kollegor på kontoret”. Syftet var nog att visa de glada ansiktena på kollegor och sekreterare, män respektive kvinnor i nämnd ordning. Jag såg något helt annat, ett tidsdokument! Det har hänt en del på 32 år. Hur många sekreterare finns det kvar idag?  

Askkoppen nära till hands
Ännu intressantare är att betrakta hur 1983 års skrivbord såg ut. Skrivbordsunderlägg med almanacka anpassad till den lilla plastfliken. Ett mjukt underlag att skriva mot, för hand.

Skrivbordstelefoner med kopplingsmöjligheter och snabbtelefoner. Dessa upptog en stor yta och även en stor del av tiden. Det här var ju före e-posten och vi kommunicerade med telefon och brev. Det syns ju inte på bilderna, men posthantering och postfack är ju något som knappt finns längre. På mitt nuvarande jobb som jag haft i 18 månader har jag inte fått ett enda brev.

Pennstället, en självklarhet.
Räknemaskinerna får vi inte glömma. Före excel, ja före Microsofts intåg med alla tänkbara digitala kontorshjälpmedel. Sekreterarna hade skrivmaskiner som sitt huvudverktyg, placerade mitt på bordet.

Försöker tänka tillbaka på ljuden i ett kontorslandskap anno 1983. Knatter från skrivmaskiner, rasslande räknemaskiner, telefonpratande (man var ju tvungen att sitta på sin plats eftersom telefonen hade sladd.)  Idag är det tyst. Många sitter med hörlurar, i sin egen musikvärd. Skulle någon behöva störa tystnaden finns det tysta rum avsedda för samtal.

Vad jag reagerar mest emot är askkopparna och cigarettpaketen. Man glömmer fort hur ofräscht det var när folk rökte mitt i kontorsmiljön och det stod fulla askkoppar och luktade illa. Jag minns exakt ljudet, hur det klickade när folk lyfte och la på locket på de bruna plast-askkopparna när de fimpade.

Noteras: Hållaren till pappersmuggen.
Och idag, när datorn och mobiltelefonen är skrivbordets viktigaste redskap tillsammans med alla laddningskablar och adaptrar behövs inte särskild stora skrivbord. Man kan ju sitta var som helst och jobba, bara det finns elkontakter och wifi.

fredag 2 oktober 2015

Lyxen av att kunna röra sig utan smärta

Jag böjer mej ner och knyter skorna. Och det kan ju tyckas att det inte är särskilt märkvärdigt.
Lite osäker och kanske lite vinglig. Klarar jag detta? Ja. Fantastiskt att efter åtta månader kunna sätta på sig skorna utan skohorn. Och strumporna. Jag kommer säkert snart att glömma hur jag fick lägga strumporna på golvet och försöka peta in tårna i dem. Sen försöka få tag i strumpan med fingrarna och dra medan jag höll andan. Ibland fick jag ge upp och vila en stund före nästa försök. Likadant med byxor. Och alla saker jag tappat på golvet och låtit ligga.


Nu kan jag ta ur skohornet ur min bag, och alla smärtstillande tabletter också!
Jag njuter av varje rörelse jag kan göra. Synd bara att man ska behöva ha ont för att kunna uppskatta lyxen av att kunna röra sig till vardags!

söndag 16 augusti 2015

Deckardags, eller bara en augustikväll

Mitt på den stora gräsmattan mellan Riksbyggens tvåvåningshus ligger ett mörkt bylte. Denna vecka är det Crimetime Gotland och den som av en händelse tittat ut från sin balkong hade kanske ryst till. 

Men jag som låg där hade helt andra syften och helt andra associationer. 
Gräset var plaskvått av dagg och lite kyligt var det allt, så min slängkappa i fint ylle kom väl till pass. 

Ska man se på stjärnor är det jobbigt för nacken att stå och titta rakt upp. Jag rullade in mig i min slängkappa och la mig på rygg i gräset. 

Fantastiskt vilken vy, vilken stjärnhimmel! Precis då far en eldstrimma över den nattsvarta himlen. Perseiderna, meteorregnet  hade börjat!
Man känner sig väldigt liten när man tittar upp i rymden och meteoriter far över himlen.
Det känns bekant på något sätt. Jag kommer på det! Insvept i min slängkappa inköpt på Medeltidsmarknaden i Visby känner jag mig nu som en hobbit i Sagan om ringen. Förskrämda små kryp i mantlar under var himmel där det gällde att vara osynlig.

En annan association jag får där i det daggiga gräset är Tove Janssons Mumindal. Det är augusti och dags att tända petroleumlampan. Och ute i mörkret sitter Mårran och längtar efter ljuset. Och allihop har de respekt för naturens och stjärnhimlens krafter och kommande katastrofer, i kontrast mot deras hemtrevliga lilla dal med det lilla huset och den hemtrevliga verandan.

Tre stjärnfall och två satelliter senare kryper jag upp från min plats i gräset och smyger tillbaka in. Jag tror inte någon såg mig, och ingen såg Perseidernas magiska eldstreck heller. 

onsdag 29 april 2015

Inbundna Kvinnor

Inbundna kvinnor

Kvinnor och böcker.
Den 9-14 maj ställer jag ut mina små själar i skinn. Denna gång är temat kvinnor och skrivande. Allt ifrån kända kvinnliga författare till flickor som inte ens har möjlighet att gå i skolan.

Det är bara 160 år sedan folkskolan infördes i Sverige. Samma år som Fredrika Bremer gav ut de böcker som kommer finnas med i utställningen.

Sara, Karin, Selma, Fredrika och Sally kommer finnas där med sina böcker liksom sagoberättaren Sheherazade.

Sagor ja. Prinsessan på ärten är med och sover på sin madrass av böcker.

För mig känns det viktigt att få visa tacksamhet för att jag fått gå i skolan, lärt mig läsa och ta del av den fantastiska skatt som finns i böcker och även få möjlighet att skriva, och skriva fritt.

Därför stöder jag Svenska Afganistankommittens projekt: Sätt en flicka i skolan. Målet är att 10 flickor ska få gå i skolan.

Utställningen äger rum 9-14 maj på Galleri Hagström, Österlånggatan 5, Gamla stan. Vernissage 9 maj kl 14-17.
Öppettider
Lördag 14-17
Söndag 13 - 16
Måndag - torsdag 11-18
Andra tider efter överenskommelse. Ring mig på telefon 0762-13 45 38 eller maila på kerstin.melin@gmail.com

Välkomna!


Stöd insamlingen

Insamling för Svenska Afghanistankommittén - sätt 10 flickor i skolan!

80% av insamlingsmålet
3 200 kr insamlat
0 dagar kvar

torsdag 26 februari 2015

Utställning om kvinnor, flickor och skrivande

Nu har jag bestämt mig. Det blir en utställning på Galleri Hagström i maj.

Den kommer handla om kvinnor och skrivande, om kända kvinnliga författare och flickor som inte har möjlighet att ens gå i skolan. Det är bara 160 år sedan folkskolan infördes i Sverige. Samma år som Fredrika Bremer gav ut de böcker som kommer finnas med i utställningen. Jag ropade in dem igår.  

Sara, Karin, Selma, Fredrika och Sally kommer finnas där med sina böcker liksom sagoberättaren Sheherazade och en liten flicka som hoppas kunna få börja skolan och lära sig läsa och skriva.

Sagor ja. Prinsessan på ärten är med och sover på sin madrass av böcker.