Jag älskar traditioner som är kul, vackra och som har en mening. Men efter ytterligare en kall och tråkig Valborg tror jag vi ska ändra på vad vi gör för att fira vårens ankomst.
Efter en trevlig middag hemma cyklade vi mot festplatsen som så många gånger förr. På håll såg vi en liten rökpelare. Nej det var inte den gigantiska högen av ris som staplats upp, som brann. Det var en liten substitutbrasa, eftersom det var för torrt, i år igen.
Vårsångerna bestod av lite klen sång av typ Idas sommarvisa i mikrofon som följdes av ett vårtal som fick vår alldeles egna retorikexpert att blekna. Det blev bara ett fyrfaldigt hurra och inte mer än så.
Nä nu ska jag inte klaga mer eftersom alla andra verkade nöjda där de stod med öl och vin i sina frusna händer.
Kan man inte fira på ett roligare sätt?
Antingen ska det vara något som är vackert och engagerande att se och höra . Vacker sång av sköna sångare eller en medryckande allsång. Men att bara sjunga för att det ska sjungas, blir ingen glad av.
Vi bestämde att hitta vårt egna sätt att fira våren och vinterns avslutning.
Självklart firande med mat och vin, men i år introducerade Amanda en ny typ av ljusfest.
Äntligen fick vi avsättning för alla ljusstumpar som sparats för att någon gång stöpas om till nya stearinljus.
Nu smältes vinterns stumpar ner i glasburkar med nya vekar. De blev nya lyktor för sköna sommarkvällar med fladdrande ljuslyktor. Symboliskt så det förslår.
Så nästa år blir det ljusfest igen! Jag ska samla stumpar med glädje! Tack Amanda för din inspiration!
Glad vår på er!
