Idag är det 100 år sedan pappa Pontus föddes. 7 januari brukade vara en trist dag när man gick i skolan. Då var jullovet slut. Men vi började alltid dagen med tårta, eftersom det var pappas födelsedag. Då kändes det lite bättre.
När man är liten tar man så mycket för givet. Till exempel att ha en närvarande pappa. Nu var han ju ofta ute och reste, men när han var hemma, var han verkligen närvarande. Efter jobbet bytte han alltid om till ”lekkläder” och då hände det saker. Antingen byggdes det praktiska prylar eller små uppfinningar i verkstan såsom självtömmande regnmätare eller något hjälpmedel till mamma i köket som hon inte alltid uppskattade. Jag tänker på äggmätaren så att äggen skulle bli exakt lagom hårdkokta. Eller så syddes det segel eller andra saker man kunde ha användning för. I pappas värld var inget omöjligt. Där fanns allt material man kunde önska och verktyg! Han sparade på allt och hade alla saker väl sorterade i uppmärkta lådor och burkar. Från färgat papper i alla tänkbara nyanser till små skruvar och muttrar, plastbitar, snören och metall. En underbar värld för allt skapande för både barn och vuxna. Ibland gick det nästan till överdrift. Han hade två pennburkar, en med texten fungerande bläckpennor och en med ej fungerande. Men dem kunde man också ha användning för! Pennor innehåller små intressanta delar, t ex fjädrar som man kan laga pappas borr med, när man (jag)hade skruvat isär den och de små fjädrarna som höll ihop allt, hade flugit iväg.
 |
| Solrosor vid Bruket |
På helgerna var vi ute i naturen. Tidigt iväg med matsäck och ryggsäckar. På vintern åkte vi skidor, långfärdsskridskor, ibland med skridskosegel (som pappa sytt, förstås) vi byggde iglos och skar ut block med snöknivar (hemgjorda av aluminiumplåt). På våren lärde vi oss fågelläten, byggde vårbäckar och letade orkidéer. På sommaren seglade vi och lärde oss navigera och Beauforts vindskala och knackade morse mot skrovet. På hösten gick vi skogsutflykter, lärde oss allt om skog och mark och tog hem mossor och lavar till vackra minilandskap.
Ja, på vintern anordnade pappa skidtävlingar och byggde kälkbackar för alla oss ungar i grannskapet. Nummerlappar och målskynken var naturligtvis hemsydda, liksom signalstället med alla flaggor som just nu pryder taket i vårt lusthus. (Jag blir alltid nervös när flaggorna inte sitter i rätt ordning.)
 |
| Utsikt över Mälaren, |
Nu är det många år sedan pappa dog, alldeles för tidigt. Han blev inte 100, bara 67 år.
Men hans positiva inställning till livet, har jag tagit med mig genom åren: att vara nyfiken och ta reda på hur allt fungerar och att inte vara rädd för prova saker man inte kan från början.
Pappas 100-årsdag har jag idag firat med en liten utflykt i skogen vid Bruket, med termos och ryggsäck. Tyvärr var det varken skidföre eller skridskoisar idag. Men bergen bakom Bruket är alltid vacker med utsikt över fjärdarna där vi seglat och åkt skridskor. Det är inte lång ifrån pappas och mammas grav på Görvälns begravningsplats. Jag tände varsitt ljus för dem båda. För inte hade pappas alla idéer och aktiviteter fungerat utan mammas support och beundran!
