Vad har du på skrivbordet?

Telefonen, det viktigaste verktyget

Frågar man folk idag, skulle säkert hälften av oss tala om appar, ikoner och bilder på skrivbordet.

- Jaha, menar du det fysiska skrivbordet! Det är ju bara en plats att ställa datorn på.

Betydelsen av skrivbord har förändrats sen 1983.

Jag satt hos min mamma häromdagen och bläddrade i gamla album. Fastnade vid “Pappas kollegor på kontoret”. Syftet var nog att visa de glada ansiktena på kollegor och sekreterare, män respektive kvinnor i nämnd ordning. Jag såg något helt annat, ett tidsdokument! Det har hänt en del på 32 år. Hur många sekreterare finns det kvar idag?  

Askkoppen nära till hands

Ännu intressantare är att betrakta hur 1983 års skrivbord såg ut. Skrivbordsunderlägg med almanacka anpassad till den lilla plastfliken. Ett mjukt underlag att skriva mot, för hand.

Skrivbordstelefoner med kopplingsmöjligheter och snabbtelefoner. Dessa upptog en stor yta och även en stor del av tiden. Det här var ju före e-posten och vi kommunicerade med telefon och brev. Det syns ju inte på bilderna, men posthantering och postfack är ju något som knappt finns längre. På mitt nuvarande jobb som jag haft i 18 månader har jag inte fått ett enda brev.

Pennstället, en självklarhet.

Räknemaskinerna får vi inte glömma. Före excel, ja före Microsofts intåg med alla tänkbara digitala kontorshjälpmedel. Sekreterarna hade skrivmaskiner som sitt huvudverktyg, placerade mitt på bordet.

Försöker tänka tillbaka på ljuden i ett kontorslandskap anno 1983. Knatter från skrivmaskiner, rasslande räknemaskiner, telefonpratande (man var ju tvungen att sitta på sin plats eftersom telefonen hade sladd.)  Idag är det tyst. Många sitter med hörlurar, i sin egen musikvärd. Skulle någon behöva störa tystnaden finns det tysta rum avsedda för samtal.

Vad jag reagerar mest emot är askkopparna och cigarettpaketen. Man glömmer fort hur ofräscht det var när folk rökte mitt i kontorsmiljön och det stod fulla askkoppar och luktade illa. Jag minns exakt ljudet, hur det klickade när folk lyfte och la på locket på de bruna plast-askkopparna när de fimpade.

Noteras: Hållaren till pappersmuggen.

Och idag, när datorn och mobiltelefonen är skrivbordets viktigaste redskap tillsammans med alla laddningskablar och adaptrar behövs inte särskild stora skrivbord. Man kan ju sitta var som helst och jobba, bara det finns elkontakter och wifi.

Lyxen av att kunna röra sig utan smärta

Jag böjer mej ner och knyter skorna. Och det kan ju tyckas att det inte är särskilt märkvärdigt.

Lite osäker och kanske lite vinglig. Klarar jag detta? Ja. Fantastiskt att efter åtta månader kunna sätta på sig skorna utan skohorn. Och strumporna. Jag kommer säkert snart att glömma hur jag fick lägga strumporna på golvet och försöka peta in tårna i dem. Sen försöka få tag i strumpan med fingrarna och dra medan jag höll andan. Ibland fick jag ge upp och vila en stund före nästa försök. Likadant med byxor. Och alla saker jag tappat på golvet och låtit ligga.

Nu kan jag ta ur skohornet ur min bag, och alla smärtstillande tabletter också!

Jag njuter av varje rörelse jag kan göra. Synd bara att man ska behöva ha ont för att kunna uppskatta lyxen av att kunna röra sig till vardags!