Bland alla röda stickmärken i armarna fanns i morse ett som sved lite extra. Med glasögonen på ser jag den lilla gynnaren. Hon hade nog trott hon kunde gömma sig i mängden prickar.
En fika på bänken utanför sjukhusentren igår. Det måste vara en perfekt plats för fästingar. Här finns det mycket blod!
Jag började igår fundera över de gamla sjukhusparkerna. Vart tog de vägen, eller är det bara jag som har en romantisk bild av vackra lummiga parker där systrar i vitt drar patienter i rullstol.
Just nu skulle jag vilja ha en sån park här på St Göran. De små buskarna med bänkar utanför entrén är inte mycket att skryta med i sammanhanget. Men helst en park utan fästingar.
När jag var här på provtagning i måndags och gick och väntade på svar tog jag en vända runt det gamla sjukhusområdet. Där kunde man ana rester av en gammal parkanläggning som idag används som rökruta.
Jag började leta information på nätet om sjukhusparkernas öde.
Med dagens korta vårdtider finns det inte något utrymme för promenader i parken. Marken är värdefullare att använda som parkering. Den enda sjukhuspark som verkar finnas kvar är Serafens. Ska titta på den när jag blir frisk.
Men nog vore det väl en fin tanke att låta åtminstone äldre att få ligga inne längre och få komma ut i friska luften i en skön park.
Jag är åtminstone tacksam att jag får permission så jag kan ta mig ner till Rålambshovsparken och lufta lungorna.
Det bor en räv här i närheten säger sköterskorna. Och fästingen får jag väl acceptera som ett tecken på att naturen fortfarande finns runt hörnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar